Jag lever!

Fick inte ens en park i magen eller någonting. Han kollade bara bittert på mig när jag stod där och fnittrade och hade massa tårar i ögonen i en konstig blandning av nervositet :P
Sen kom en av hans polare över som är frisör och klippte oss. Jag har lugg igen och håret är kanske tre cm kortare nu :) Känns lite tomt, men jag ska inte vara ledsen. Finns ju faktiskt folk utan något hår alls...

Har även lyckats med att fixa mig en liten urinvägsinifektion också, tror jag det är iaf. Blir farbror eller tant doktorn imorgon 8:40. Wish me luck!! Vad händer på hemmaplan? :)

Puss i örat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0